När ett stort projekt pausas eller ställs in uppstår ofta debatt om ”slöseri med skattepengar”. I nyhetsrubriker beskrivs förgäveskostnader som pengar som gått upp i rök. Men i själva verket handlar det om något helt annat: ett redovisningstekniskt begrepp, inte ett mått på dålig hushållning.

I kommunal redovisning betyder ”förgäveskostnader” att utgifter som tidigare bokförts som investering – alltså med förväntad framtida nytta – måste kostnadsföras direkt i driften när projektet avbryts. Det är en fråga om korrekt bokföring, inte om att pengarna saknar värde. De resurser som använts har gett kunskap, underlag, markundersökningar och analyser som ofta kan återanvändas i andra projekt. Det är alltså ingen ”vaskning”, utan en omklassificering.

Två aktuella exempel i Nacka illustrerar detta. I arbetet med överdäckningen av väg 222 har omfattande studier, geoteknik och stadsutvecklingsanalyser tagits fram. När projektet pausades måste dessa utgifter redovisas som förgäveskostnader – men samma material används nu i planeringen av framtida lösningar för centrala Nacka och busslösningen vid Nacka Forum. Detsamma gäller delar av utredningarna om upphöjd Saltsjöbana: tekniska alternativ och markdata lever vidare i nuvarande planering, även om just den ursprungliga planen att höja spåret inte fullföljdes.

Att redovisa förgäveskostnader är alltså ett sätt att visa transparens: kommunen visar öppet att projektet ändrat riktning och att investeringarna inte längre uppfyller kraven för att ligga kvar som tillgång. Det betyder däremot inte att pengarna ”försvunnit” – de har skapat erfarenhet, beslutskraft och kunskap som ofta sparar pengar nästa gång.

Ska tilläggas är att det aldrig är bra när ett större projekt måste pausas men det görs alltid för att man anser att det inte kommer vara lönsamt att gå vidare. Det man istället gör är att föra projektet vidare i en annan riktigt där man använder de kunskaper man fåt tack vara de så kallade ”förgäveskostnaderna”.

Kort sagt: förgäveskostnader är inte förlorade pengar, utan en nödvändig spegel av verkligheten när planerna förändras. En något knepig term som används för öppenhet och transparens samt för att kunna avsluta projekten på hållbara och lönsamma sätt.