Nackabladet träffar My inne på Folkets hus i Boo en gråmulen onsdag i slutet av februari. Huset brann ned för fem år sedan och My berättar att hon har spenderat mycket tid på Folkets hus i Boo samt att det finns ett tydligt före och efter branden. Det finns även ett ”före och efter” i hennes egna liv, nämligen det liv hon hade innan hon fick sin ätstörning och det liv som hon lever idag med sin ätstörning.

Ätstörningen

Det hela började med att Mys lärare på högstadiet började märka förändringar i hur hon mådde och hur hon betedde sig mot sina kompisar. Detta var något som My själv inte märkte av och inte heller hennes familj vilket innebar att livet fortsatte som vanligt. Ätstörningen kom smygande till en början men sen när My helt plötsligt inte hade ork att göra någonting samt att hon började stöta bort nära vänner märkte hennes omgivning att det var något som inte stod rätt till. Detta fick Mys dåvarande högstadielärare att börja ställa frågor om hur My mådde.

– Han var som en psykolog för mig, även fast jag inte förstod vad det var som hände med mig där och då, säger My när hon beskriver vad hennes lärare betydde för henne.

Att hennes lärare började ställa frågor och undrade hur hon mådde var en tydlig vändpunkt i Mys liv då hon själv inte kunde se på sig själv att det var något fel rent fysiskt. Hon berättar att hon än idag har kontakt med sin lärare från högstadiet och att han har betytt väldigt mycket för hennes resa tillbaka från ätstörningen.

– Det är bara 10% av de som har anorexia som det syns på utseendemässigt, vilket det inte har gjort på mig och det är väldigt få som har koll på det.

My mådde väldigt dåligt då det snabbt gick utför när hon tillslut fick en ätstörningsdiagnos. Hon blev en helt annan människa, då hon gick från att vara en glad och social tjej som sedan blev mer och mer tillbakadragen. Ätstörningen fick konsekvenser för henne fysiskt och psykiskt då hon mådde väldigt dåligt vilket ledde till att hon halkade efter i skolan vilket slutade i att hon fick gå om en årskurs för att ta igen det hon missat när hon blev sjuk.

­– Det blev bara ätstörningen i huvudet, jag stötte bort vänner, jag stötte bort familjen och tillslut va det bara jag, maten och vikten som fanns i mitt huvud.

Vidare berättar hon, att än idag påverkas hon av sin ätstörning då hon hela tiden lever med bilden av att bli belönad när hon hoppar över måltider vilket hon dagligen kämpar med för att komma bort ifrån. En ond cirkel som My gör allt i sin makt för att ta sig ut ur.

Ätstörningen har framförallt påverkat My psykiskt och inte fysiskt på samma sätt, vilket också märks när Nackabladet träffar My. Hon ser väldigt frisk ut men det är uppenbart att hon inte mår bra när vi sitter ner och pratar om hennes pågående ätstörning. My berättar att det är väldigt många som inte vet att ätstörningar inte alltid syns då de allra flesta som har en ätstörning inte nödvändigtvis rasar i vikt. Med det sagt vill hon förmedla att det är minst lika jobbigt att leva med en ätstörning även fast det inte syns utåt.

Föreläsningen

Nu vill My att fler ska få upp ögonen för sjukdomen då hon vitnar om att hennes omgivning inte har haft någon kunskap om ätstörning och att det i sin tur gjorde att det gick alldeles för långt i hennes fall. Hade hennes omgivning vetat mer om ätstörningar hade hon fångats upp tidigare och fått vård i ett tidigare skede. För att fler ska få upp ögonen för ätstörningar har hon nu beslutat sig för att börja föreläsa och berätta om sina egna upplevelser och vad det innebär att leva med en ätstörning.

– Många vet vad det är, men det pratas mer om psykisk ohälsa och inte specifikt om ätstörningar och därför finns det en del myter som bygger på okunskap och med det sagt behöver vi prata mer om ätstörningar specifikt.

My fortsätter och säger att det inte var ett självklart besluta att föreläsa och berätta om sin ätstörning men att responsen har varit positiv och att folk har hört av sig med glada tillrop. Förläsningen är ett sätt för henne att dela sin berättelse och bearbeta det hon varit med om men hon tycker även att det är väldigt viktigt att sprida kunskap om ätstörningar. Att föräldrar kommer till föreläsningen och tar del av henns berättelse hoppas hon extra mycket på då hon själv har sett att föräldrar har dålig koll på ämnet vilket hon vill ändra på. Att föräldrar inte är helt inslästa på ämnet tycker hon inte är något konstigt men hon tror att om fler föräldrar har en bättre kunskap om ätstörningar kommer fler upptäcka om ens barn riskera att hamna i en ätstörning

– Att hålla mer koll och att prata mer specifikt om ätstörningar, för oftast går det för långt då personen inte själv märker av sin ätstörning innan det är för sent, vilket var fallet för mig.

My mår idag förhållandevis bra men är medveten om att ätstörningen kommer vara en del av hennes liv en lång tid fram över. I snitt tar det åtta år efter det att man är färdigbehandlad tills dess att man kan säga att man är helt frisk. My berättar att hon har en lång väg att vandra och att hon ibland har tvivlat på om hon någonsin kommer att bli frisk. Hon väljer ändå att se det positivt och att hon är på rätt väg. Att hon nu väljer att föreläsa om sin ätstörning ser hon som en del av sin återhämtning.

Hennes första föreläsning äger rum 5:e mars kl. 19:00 på Boo Folkets hus. Hon hoppas att så många som möjligt tar sig tid och går dit för att lyssna på hennes berättelse. En berättelse som hon vill ska hjälpa andra som befinner sig i en liknande situation som hennes egna samt att sprida kunskap om ätstörningar i stort.

Misstänker du, att du eller någon i din omgivning riskerar att hamna i en ätstörning kan du kontakta Stockholms centrum för ätstörningar.